"Jag har en ganska pragmatisk syn på skönhetsbehandlingar, även de mer tuffa varianterna som kräver nålar eller annan typ av invasiva ingrepp. För mig handlar det om estetik och att människor på något sätt vill justera grundmaterialet de fått och polera det till önskad effekt."

Jag har en ganska pragmatisk syn på skönhetsbehandlingar, även de mer tuffa varianterna som kräver nålar eller annan typ av invasiva ingrepp. För mig handlar det om estetik och att människor på något sätt vill justera grundmaterialet de fått och polera det till önskad effekt.

Sedan kan man givetvis ifrågasätta folks fenomenalt dåliga omdöme om vad som är en trevlig effekt. Likväl som vissa kvacksalvare till kliniker inte borde få behandla folk eftersom de varken har en seriös eller säker agenda. Jag är också rätt konservativ gällande åldern och tycker att man bör vänta innan man gör vissa saker med sitt utseende, gärna tills man fyllt 25. Man har som bekant rätt dåligt omdöme och kasst självförtroende när man är yngre. Jag var 38 innan jag började snegla på behandlingar som ger lite mer tryck än en trevlig och avkopplande stund på en spasalong. Gud vet hur jag hade sett ut (eller mått) om dagens smörgåsbord av behandlingar fanns då jag var 19.

För vissa ingrepp är inte direkt som att skaffa slingor i håret. Även om många injektionsbehandlingar inte har permanent effekt, utan försvinner ur kroppen efter tid, så blir ju ofta effekten att många vill upprepa behandlingarna – på samma sätt som man kanske vill behålla sitt långa/tjocka hår (som är extensions), eller sina starka, vackra naglar (som inte är äkta).

Men om man sätter dessa saker åt sidan tycker jag helt ärligt inte att det är några större skillnader på att färga håret, gå till en nagelteknolog för att bygga fusknaglar, skaffa tandställning/bleka tänderna som att göra botox eller fillers. Eller bygga muskler som en galning i gymmet med rätt så forcerade övningar som tvingar fram kroppen att skulptera fram en form som knappast fanns där från start.

Det handlar om fåfänga, på ett eller annat vis. Men olika saker vi gör av fåfänga har olika sorts ”rang”. Vi skryter gärna om att vi tränar och ljuger för både oss själva och omgivningen med förnumstiga mål som ”nä, men jag gör det verkligen för att bli stark och må bättre!”, vilket bara är en trevlig bonus, men det egentliga målet är något så skamligt/ytligt som att bli… lite snyggare.

Vi hymlar inte om att vi går och gör naglarna (det är nästan lite statushöjande, faktiskt!), fixar ögonfransförlängning eller gör diverse fuktbehandlingar för ansiktet på salonger. LPG? Ja, det gör vi ju bara för att vi har träningsvärk, eller behöver få hjälp med cirkulationen. Att en bieffekt råkar vara att det även kan dämpa celluliter: ”Åh, på riktigt? Så trevligt! Men det är liksom inte därför jag gör det.”

Yeah, right.

Hycklarnas favoritmetod måste ju ändå vara botox. Jag har tappat räkningen på de antal väninnor som använder sig av denna rätt kostsamma injektionsmetod för ”att dämpa migrän”.

”En lögn, som det blonda i mitt hår”, som Eva Dahlgren så träffsäkert beskriver i gamla 90-talshiten ”Kom och håll om mig”. Om de inte ljuger om skälet till varför de gör botox så berättar de aldrig att de gjort botox, det får liksom vara en sorts spökbehandling som inte riktigt finns. Kändisar berättar exempelvis väldigt sällan att de gör botox, men ser du en celebritet över 35 år som inte har skrattrynkor och är rätt slät i ansiktet så är det i princip en fysisk omöjlighet, om inte personen ifråga har en klädnypa i nacken just på den bilden.

Personligen gör jag botox för att det är den enda effektiva metoden som dämpar mina rynkor och kråksparkar, eller veck i pannan/mellan ögonbrynen. Visst, det är ingen effekt som håller i sig för evigt.

Jag tycker att det finns för mycket skam och tabu bakom det här med fåfänga och skönhetsbehandlingar. Absolut ska man stå för att man är emot det, det står väl alla fritt att göra som de vill. Vill man köra au naturel genom hela livet är det ett fantastiskt val som borde applåderas snarare än ifrågasättas. Samma acceptans bör ges de som står för att trotsa sin nålfobi och inte sticker under stol med att de sticker sig med botox för att ta bort rynkor, om än bara för några månader. Sådana som jag.

- Charlotta Flinkenberg, mediaentreprenör, författare och grundare/chefredaktör för Netstyle.se.

Jag tycker att det finns för mycket skam och tabu bakom det här med fåfänga och skönhetsbehandlingar. Absolut ska man stå för att man är emot det, det står väl alla fritt att göra som de vill. Vill man köra au naturel genom hela livet är det ett fantastiskt val som borde applåderas snarare än ifrågasättas. Samma acceptans bör ges de som står för att trotsa sin nålfobi och inte sticker under stol med att de sticker sig med botox för att ta bort rynkor, om än bara för några månader. Sådana som jag..

- Charlotta Flinkenberg -